[SUR]face
Ett kolossalhuvud

En arketyp som ett huvud har den fördelen att den kan förstås av alla kulturer och grupper i samhället. Ett ansikte väcker ständigt intresse likt en betingad reflex utan att bli utsliten. Denna utsmyckning kan skapa ett centrum och bli en mötesplats för människor.

Förslag
Förslaget betår av ett kolossalhuvud i vit betong som står på en bottenplatta av blankpolerad mörk terazzo. Den grafiska tydligheten mellan den mörka stenläggningen och den vita skulpturen drar till sig blicken. Den blanka terazzon har formen av en vattenpöl som reflektrerar huvudet och fungerar som en vattenspegel.

Den övre delen av huvudet är öppen och avslöjaren en inre slät, mjuk, rundad organisk form. I botten av denna finns en ljussättning som gör att skulpturens inre del lyser upp på kvällar och under vinterhalvåret. Betraktarens och skulpturens ögonhöjd sammanfaller. Höjden till den övre kanten varierar från 160 till 220 cm. På och sina ställen kan man se ner över kanten och på insidan. Det krävs en aktiv handling, och här finns det ett nyfikenhetsmoment från betraktarens sida, för att få klarhet i vad som gömmersig på insidan.

Skulpturens tredimentionella kvaliteter rör sig mellan det massiva till det ihåliga och vidare till det luftrum som formar sig i den öppna trattformen. På samma gång begränsad och oändlig. Om man ser huvudet bakfrån ser man det inte heller ett huvud utan som en ren skulptural form. Det finns ett överaskningsmoment i övergången från den abstarkta formnaturen till det föreställande.

Kolossalformatet för med sig en del sublima aspekter. Storleksrelationen människor—huvud gör att skulpturen framstår som en jätte vars huvud sticker upp ur ett vattendrag. På omvänt sätt krymps människorna till lilleputtar vilket på håll kan få komiska effekter. Det finns taktila impulser i detaljer som näsa mun och ögon. Skulle du inte vilja låta handen beröra en meterstor näsa eller känna kindbenets rundning ?

Genomförande
En digital tredimensionell inscanning av det lilla orginalhuvudet ger mig kordinaterana för olika skikt. Dessa skikt överförs till full skala på frigolitplattor som skärs ut och läggs i skikt på varandra. Denna grundform färdigställs i full skala, rundas av och skärps till med gips som fyllnadsmaterial.

Sedan görs formar av orginalet som när de är klara sätts ihop. Från insidan byggs nu själva skulpturen upp i vit cement med marmorkross. Skulpturen förstärks med armeringar, förses med lyftöglor och en ihålighet avpassad för armaturen. Huvudet flyttas till platsen och ställs på den till högglans polerade mörka terazzoplattan som lags på en stabil grund. Tyngen bör inte vara så stor eftersom skulpturen till största delen är ihålig. De massivare delarna görs på plats. Terazzoplattan har föresetts med en avloppsbrunn som hamnar i huvudets centrala öppning. Där rinner regnvattnet bort. Även el är dragen till armaturen med ett skymningsrelä som styr tändning och släckning.