Eftersom mycket av allehanda bedrägerier sker genom en falsk fasad är en av de viktigaste lärdomar man kan göra att skilja på in och utsida, sken och verklighet.

I ekonomiska sammanhang finns det produkter att sälja:varor och tjänster. I konkurensens hårda djungel är det bara de starkaste som överlever. Tydligast syns konkurrensen inom varuförsäljning; där det gäller det att övertyga kunderna om sin produkts förträfflighet genom olika slags reklam. Det kan gälla de produkter vi ser i snabbköpet; men det kan också gälla kläder. I det första fallet överenstämmer ofta produktens kvalitet med priset men inte i det andra. Varför betalar vi annars skyhöga överpris för vissa kläder? Antagligen betalar vi extra för den effekt som plagget kommer att ha på vår omgivning: imponera på bekanta, passsa in på en arbetsplats eller bara för att stärka självförtroendet.

Skillnaden från förr är att producenterna kan styra människors betenden genom kulturella signaler via masssmedia. Reklamfältets vill påverkas oss (konsumeterna) att tro att (alla) problem (endast) kan lösas genom att köpa produkter. En ickekonsument är en ickeperson. Detta är naturligtvis inte sant. Jag vill påstå att de flesta av våra problem kan lösas genom öppna, ärliga möten. Genom vårt engagemang och lyssnande och frågande kan de flesta av våra sociala och psykologiska problem lösas. I-världens problem är först och främst psykologiska- och inte materiella (alla kan inte äga en herrgård med en mercedes i garaget).

Massmedia är är ett kraftfullt verktyg. Så kraftigt att det första en diktator vill kontrollera är press, radio och television. När en diktator använder sig av massmedia kallas det propaganda (vilket reklamen i sin barndom hette). Det innebär att endast ett synsätt presenteras och (vad som är viktigare) att inga alternativa synsätt får spridas.

I västvärldens liberala samhällen finns inga diktatorer, men det finns ett sammanhängande ekonomiskt fält; dvs en mängd ekonomiska intressen vilket oftast är liktydigt med stora (och alltmer multinationella) företag. Vad har alla företag gemensamt? Jo de vill (och måste) tjäna pengar- annars konkurreras de ut. Alla företag, små som stora, måste tjäna pengar- även renässansens präster och hantverkare gjorde det. Idag förs en hård och dyrköpt strid om konsumeterna via öppen och förtäckt reklam (uppfinningrikedomen är enorm). Via de kommersiella kanalerna skapas ett synsätt där komsumtion förväntas ge lösningarna på problemen i våra liv. För övrigt är det bara de stora företagen som har råd att köpa reklam som syns. De övriga får titta på.

Vi lever alltså i ett allt mer uppskruvat konkurrens och komsumtionssamhälle. Faran är uppenbar när vi börjar betrakta varandra efter den mall som presenteras. Är det så vi vill fortsätta? Mår vi bra av det?

Kan det dagens kulturella fält fortsätta och kanske t.o.m stärka sin position som frizon där det goda samtalet kan äga rum. En frizon där möten kan ske och mänskliga värden utbytas utan förväntan på ekonomisk vinning.

Denna tankegång vill undersöka överenstämmelsen eller diskrepansen mellan insidans värde och utsidans signaler. Att sätta förmågan "att se igenom" i fokus.

/Kenneth Pils