Att dela rum med andra människor skapar en gemenskapkänsla som inte bilden kan inge. Bilden är en solitär erfarenhet medan skulptur/installation är en gemensam erfarenhet. Bilden, den vertikala bildytan, hör till fältet för observation. Installationen hör till golvets sfär, fältet för aktivitet. Här aktiveras kroppen som tar plats och tillsammans med andra kroppar. Det taktila och fysiska aktiveras, föremålen får tyngd och yta.

Fastsatta på järntråd visas förtionio olika huvuden som skjuter upp ur lökliknande, vita gipsfundament. Huvudena befolkar en amöbaliknande matta (gjord för utställningen). Huvudena svajar en aning när man berör dom och fortsätter att gunga ett tag. När du står nära installationen får du en bra överblick, som när man sitter i ett flygplan och tittar ner. På avstånd ser installationen ut som ett fält med höga strån. Mattan är som en ö, en kontinent befolkad av varianter av huvuden som gungar på sina stjälkar. Fundamenten är lökarna som huvudena vuxit upp ur.