Grafik kan liknas vid fotspår i sanden. Det är ett avtryck, ett spår av någon som varit där. I överförd betydelse är ett grafiskt blad ett spår, fast spåren är gjorda av en matris (en träsnittplatta, en etsad plåt).

Originalet är egentligen matrisen (foten, plåten) men det vi ser är avtrycket (fotspåren, det grafiska bladet). En av grafikens mest framträdande drag är det baksug som skapas hos betraktaren; hon vill veta vad/vem som satte de spår hon just nu betraktar.

Ett fingeravtryck väcker tanken på människan, ett grafiskt blad väcker tanken på matrisen. Kanske är det därför vi hela tiden vill veta hur den är gjord. HUR är lika viktig som VAD i grafik. Det intresserar mig hur spår kan sättas. Spåren kan sättas indirekt via en matris eller direkt via handen. I det senare fallet känner man en förhöjd närvaro medan det förra sjunker undan i en en katt och råtta lek med betraktaren. BEVISET för att en människa faktiskt har varit där och satt spår är inte alltid klar. Det kan ha varit en tillfällig händelse utan någon mänsklig avsikt. Som t. ex i etsningen där man ofta inte har full kontroll, naturen själv kan ta över och konstnären blir betraktare av en sällsam naturkraft som hon kan välja att blanda sig i eller inte. Vad är då upphovet till avtrycket ? Det blir en suddig gräns mellan slump/natur och mänskliga avsikter.

Man kan göra flera avtryck med samma matris. De kan spridas och når då liksom massmedia många. Som betraktare blir vi delaktiga i en gemenskap där flera har sett spåren. Vad tänker de andra, känner de som jag?

Frågor som gäller ORIGINALET lyfts upp till ytan. Är det VÄRDEfullt att ha just det unika exemplaret eller är det viktigare att vara del av en grupp som har gemensamma upplevelser. Upphovet till grafiken har varit kommunikation, men av ekonomiska skäl har upplagor införts vilket inte fanns tidigare (det infördes på 1900-talet). På senare tid har intresset för monoprint och monotypier ökat. (Något jag själv praktiserar.) I båda fallen förskjuts focus till variationen och serien.

REPRODUKTIONEN kan vara noggrann för att trycken ska bli så identiska som möjligt eller så kan man låta varje tryck bli en unik händelse (som i monoprint där samma plåt används men trycken varieras genom olika infärgning, tryckmaterial etc.) Själva tryckprocessen blir då en magisk akt där man kan ta om samma sak- men vid olika tidpunkter och med olika material. Matrisen blir frusen tid, ett historiskt spår som konstnären kan reagrea på. Människan står inte still, hon förändras, vilket matrisen (oftast) inte gör. Vad händer i detta möte, blir det en igenkännandets glädje eller en uppgörelse?

I grafiken löper en mängd heta frågor samman, frågor som berör: identitet, kropp, språk, historia, könsfrågor, marginalisering, unicitet, skapandet och betraktandet; vilket gör den till ett "suddigt" medium. Men den skärpa man ofta önskar är oftast en ovilja att befatta sig med komplexa frågor. Grafik har den en inneboende kapacitet som behövs för att bearbeta och väva samman frågor som inte kan ses isolerade från varandra.