”State of Mind” är ett ansikte, en karaktär som förflyttar sig i tid och rum, mellan kön, etnicitet och klass. De minst sagt varierande situationer som ”State of Mind” hamnar i tilldelar karaktären olika roller. Hen (han/hon) deltar fysiskt men uppfyller inte alltid det förväntade rollengagemanget. Som en främling möter personen disparata platser - alltid med samma liknöjda uttryck. Frågor kvarstår, belysta men obesvarade - vad innebär livets teater och vad i består identiteten?

State of Mind är ett lerhuvud ursprungligen modellerat 1994. Huvudet har använts i måleri, skulptur, grafik och digitala bildmontage och utvecklas kontinuerligt.

"State of Mind" har utvecklats under en lång tid. Projektet startade 1994 med ett huvud som modellerades i lera. Sedan dess har hundratals avgjutningar och bilder av huvudet gjorts i skilda media - skulptur, grafik och fotomontage.

"State of Mind" ska representera ett "neutralt" huvud. Det föreställer inte någon speciell person och är inte ett självporträtt. Det är en helt fiktiv person, som skriver sin egen historia, men alltid densamme oavsett sammanhang.

Projektet "State of Mind" bygger på att placera in huvudet i olika sammanhang för att se vad som sker i mötet däremellan. Det är en undersökning där huvudet är kalibrerad enhet. En sond som sänks ner i tillvaron som gör det möjligt att "mäta" omständigheterna i den situation huvudet befinner sig i.

Drivkraften i arbetet med "State of Mind" är att undersöka roller och identiteter som vi upplever tilldelas oss av omgivningen och (vad som skulle kunna kallas) ett ursprungligt jag.

En identitet skänker individen trygghet och gemenskap men har också ett pris. För att få vara med måste man ofta tillämpa självkontroll. Hur balanserar vi mellan jaguppfattning, identitet och roller? Vågar vi utmana de trygga bilder vi skapat av oss själva?

Projekt "State of Mind" är ett sätt att ge uttryck för individens ambivalenta position mellan yttre och inre krafter och (förhoppningsvis) öka respekten för individen och stärka den egna integriteten.

Förebilder:

• "Barry Lyndon" av Stanley Kubrick där Barry; huvudrollenförsöker anpassa sig till olika miljöer med ett sorgligt resultat.
• Alfred, figuren i tidningen MAD, som på ett humoristiskt sätt dyker upp överallt med samma liknöjda leende.
• Charles Ryder huvudrollen i romanen "En förlorad värld", (Brideshead Revisited), av den brittiska författaren Evelyn Waugh. Charles söker inte, följer bara med i ett skeende. Han har ingen vilja, är inget subjekt i berättelsen.
• Mona Lisas leende uppfattas på olika sätt av olika betraktare och gäckar våra tolkningar.

Hur det startade
Huvudet blev till 1994 under arbetet med en serie målningar. Målningarnas motiv hade det gemensamma att de var hämtade från tidningsurklipp och att de föreställde människor i olika situationer.

Människornas ansikten skulle ersättas med ett och samma ansikte oavsett ålder, kön och situation. Ett slags standardansikte som passivt lät sig fyllas med betydelser. Stioiskt utan men att vara heroiskt. Opersonligt men utan att vara klassiskt neutralt. Likt en Alfred E. Neuman från MAD-tidningen skulle figuren dyka upp med samma liknöjda utseende vad det än gällde.

En tredimesionell förlaga i lera gjordes. Svårigheten låg i att finna ett uttryck som skulle fungera. Vad jag sökte var: ett "neutralt" uttryck som varken väcker sympati eller antipati, både realistiskt och klassiskt. I princip skulle man kunna tolka sinnesstämningen i vilken riktning som helst. Det blev en blandning av huvuden från anatomiböcker, Alfred i MAD, konsthistorien och mitt eget ansikte.

När lerhuvudet var klart målades det av det från den vinkel som passade ansiktena i bilderna. Ett slags målerimontage.